Modernismen

DADAISM

Hannah Höch, On the Way to Seventh Heaven, 1934

Dadaism var i grunden, precis som många andra konstformer, en protest mot samhället och konsten på den tiden. Främst var dadaism en protest mot det samhälle som frambringat första världskriget. Dadaisters konstverk kallas ofta anti-konst då dess anhängare ville överskrida och avskaffa konsten på grund av hur samhället och verkligheten förvred och manipulerade kulturen tills bara hyckel och barbari stod kvar.
   Dadaismen var kortlivad, med sin peak under 1916-1923. Många dadaister gick över till Surrealism. Personligen anser jag att man kan se likheter mellan dadaism och surrealism i hur båda konstformerna bryter normerna och väljer att porträttera konsten på ett ”onormalt” sätt.
   Verket jag valt att gå in djupare på är Hannah Höch’s ”On the way to seventh heaven”. Av det verket får jag en sorts förförisk vibb. Det känns nästan som att kvinnorna på bilden ska locka en till himlen med sina förföriska och fasta blickar, sina blottade kroppar och poser. Om det ens är himlen? Den stormiga bakgrunden och kvinnornas skruvade utseende (Och deras blickar har definitivt en illvillig ton över sig) ger mig känslan av att de försöker locka med en till ett helvete förklätt som den sjunde himlen. 
    Detta är dock bara vibben som jag som utomstående får utav verket, och troligtvis inte den dadaistiska tanken bakom den. Då dadaism protesterade mot konstvärlden och samhället, kan jag tänka mig att kvinnorna kan representera samhället och dess ledare, de försöker dra till sig en för att säga att allting är bra, allting fungerar fint, inget att oroa sig över. Kvinnorna är deformerade och skeva, precis som dadaisterna tyckte att samhället var.
   Jag ser många inslag av realism i dadaistisk konst, t.ex. den ena kvinnans överkropp och båda kvinnornas ben på verket ovan, vilket personligen talar till mig då jag tycker att det ger bilden en bisarr känsla. I vissa dadaistiska verk ser man även inslag av kubism.

Amerikansk Konst: Från popkonst till postmodernism

Jag tyckte att filmen var väldigt intressant, även om den var väldigt lång. Jag tyckte om hur de vävde in USAs historia som en nation i landets konsthistoria. 

Filmen var väldigt lärorik, och man såg hur konsten har påverkats av samt påverkat landet. 

Det är intressant att se hur konstnärer bearbetat samhället och åsikter omkring dem och gjort det till konst. 

Konst är ett sätt att uttrycka sina åsikter på ett sätt som inte är lika rättframt, man måste tänka till för att se den riktiga meningen bakom ett konstverk.

Även innan jag såg filmen har jag tyckt att konst i grunden är ett sätt att uttrycka sig, och även ett sätt att provocera, men filmen förstärkte min åsikt om hur konst i väldigt många sammanhang är provokativt. Man vill väcka känslor, reaktioner och åsikter med sin konst, och det gör man bäst genom att provocera. 

"Guiden" i filmen verkade förstå konsten samt konstnärerna väldigt bra, och hans tankar kring konstverken tyckte jag var väldigt intressanta. Han hade väldigt bra åsikter om konsten, och han tolkade dem på ett bra sätt även om det ibland kunde bli lite överdrivet, som att han glorifierade allt lite väl mycket. 

Nåväl, jag tyckte att filmen var intressant, lärorik samt fick en att tänka till!