Kostym

Jag läste nyss klart novellen Kostym, och måste säga att jag tyckte den var intressant. Jag var skeptisk till en början eftersom många noveller man läser i skolan har en tendens att inte riktigt fånga mitt intresse. Kostym gjorde dock det.

Jag störde mig dock lite på sättet den var skriven på. Allting var väldigt rakt på, författaren beskriver omgivningar och handlingar men inga känslor. Detta tycker jag fick fick novellen att verka väldigt kall. När jag läst klart den insåg jag dock att det fungerade till en viss grad, eftersom huvudpersonen i novellen verkar väldigt kall.

Jag fick direkt en känsla av att huvudpersonen var en man. Jag vet inte om det verkligen var så, men jag tänkte mig huvudkaraktären som en man genom hela berättelsen. Enligt mig så hintades det även mycket mot att huvudkaraktären var en man; t.ex. när han(?) rakar ansiktet samt tar på sig Bob's kostym och den passar.

1. Kostym handlar om en man (enligt mig) som nyss kommit av flyget till Singapore. Han har bara ett ombyte kläder och inte många ägodelar, troligtvis åker han bara runt i världen dit vinden för honom.
När han sitter utanför flygplatsens biluthyrning får han syn på en affärsman i kostym. Han frågar mannen om en tändare och efter några få utbytta ord får han skjuts utav mannen, Bob, in till stan. När Bob ska släppa av vår huvudkaraktär säger Bob, som är gift, att han vill träffa huvudkaraktären igen och frågar hur han kan komma i kontakt med honom. Huvudkaraktären svarar att de är i kontakt nu. I nästa scen är de i Bob's hotellrum. De två männen älskar, och morgonen efter lämnar Bob hotellrummet för en springtur med ett löfte om att komma tillbaka snart. Vår huvudkaraktär visar då sina riktiga färger då han tar Bob's kostym, pengar, resväska (utan Bob's innehåll) och flygbiljett. Huvudkaraktären ser sig själv i spegeln och går.

2. För mig finns det inte mycket mer att säga om texten eftersom den inte beskriver några känslor eller tankar. Texten är så simpel, endast konversationer och beskrivning utav handlingar. Texten är enligt mig väldigt opersonlig. Ett budskap skulle dock kunna vara "lita inte på främlingar", eller "var försiktig med vem du involverar dig med", eller "ta vad du behöver för att överleva".
Men om man ska försöka gå under ytan på texten så skulle jag säga att vår huvudkaraktär lever ett flyktigt liv. Han åker dit vinden för honom, snärjer män (och kanske kvinnor), tar vad han behöver ifrån dem och lämnar dem för att sedan fortsätta i samma cykel. Han verkar inte särskilt lycklig, kanske är det därför inga känslor beskrivs? Han verkar omoralisk, känslokall och självisk. Sättet texten är skriven på bidrar till hur jag ser på hans personlighet. 

3. Jag har svårt för att koppla Kostym till andra texter då den är så speciellt skriven. De texter jag kan koppla den till är noveller skrivna av självständiga författare jag läst på internet. Jag skulle gissa på att texten är skriven under 2000-talet, eftersom den innehåller samlag/romantik mellan två män vilket inte alltid varit så accepterat. Den kan även ha varit skriven tidigare, som en protest mot heteronormen.
Jag kan definitivt koppla Kostym till aktuella diskussioner i samhället. Just nu diskuteras det vilt om homosexualitet och legalisering av samkönade äktenskap runt om i världen. HBTQ har länge varit ett viktigt ämne att ta upp i samhället, och tyvärr så syns HBTQ-personer knappt i dagens media (filmer, tv-serier, böcker, etc).
Den här texten hade rent tekniskt sett kunnat skrivas för 50 år sedan. Homosexualitet har alltid funnits, även för flera tusen år sedan, och flygplan och flygplatser existerade även för 50 år sedan. Jag tror dock att det skulle finnas en stor möjlighet att den här texten inte skulle få publiceras för 50 år sedan eftersom homosexualitet var något som då sågs ner på. Man såg på det som en sjukdom, något onormalt. Jag tror att det hade kunnat vara farligt för en författare att skriva en sådan här text för 50 år sedan. 

Konstfilm

Vårt senaste projekt i estetisk kommunikation har varit att göra en konstfilm med temat måleri.

När vi fick uppgiften fick jag direkt en idé, och när jag lade fram den för min grupp nappade de direkt.

Idén innebar att vi skulle visa känslor med färg och metaforer, och hur en persons ilska och negativa energi lätt kan påverka andra samt hur positiv energi kan göra detsamma.

Videon börjar då med att tre vitklädda personer står på en rad bredvid varandra. Den längst till höger är täckt i gröna virvlar och har ett hjärta målat på bröstet; den representerar positiv energi.

Den längst till höger börjar sedan gradvis täckas utav svart färg och genomgår en evolution till ett monster; den representerar då den negativa energin. Efter förvandlingen är avslutad lägger den en hand mot den i mitten (som fortfarande är neutral) och utifrån handen sprider det sig mörk färg på den "neutrala". Den neutrala genomgår samma evolution till ett monster. Den är smittad med den negativa energin. 

Precis när den positiva energin ska bli smittad med den negativa, lägger den positiva en hand på den negativa i mitten och den negativa i mitten överflödas med positiv energi istället. Samma sak händer med den som först blev ett monster, men den vill inte riktigt eftersom det är så frestande att hålla kvar vid ilska, men i slutet blir den även övertagen av den positiva energin.

Temat i filmen skulle vara gränsöverskridande kombinerat med måleri. Detta fick vi in i videon genom hur man går över någons gräns när man påverkar en annan med sina känslor, och måleriet fick vi in med hur vi målade oss till monster.
I början planerade vi att sätta upp stora papper eller tygbitar som väggar mellan personerna, så att det bokstavligt talat blev gränser, men vi lyckades inte få upp några "väggar" i slutändan.

Personligen är jag väldigt nöjd med övergångarna till monster. Det ser groteskt och snyggt ut, och effekterna vi lade till vid redigeringen får det att se väldigt bra ut.
Jag är även nöjd med hur det i slutresultatet ser ut som att jag blir nöjd av att ha den svarta färgen (ilskan, negativ energi) rinnandes över mig. Egentligen skulle jag sett neutral ut, men när vi spelade in råkade jag le för att känslan av färgen var så speciell. Men i slutändan tyckte jag att det ser bra ut, eftersom det stärker faktumet att jag är motvillig till att bli övertagen av positiv energi i slutet. Det bevisar liksom ytterligare hur det ibland är frestande att hålla kvar vid ilska och negativa känslor.

Slutet blev tyvärr väldigt hetsat på grund utav tidsbrist, och det är någonting vi gärna hade velat göra bättre. Vi kom igång rätt sent med att filma eftersom vi behövde filma allt i samma vända och behövde vänta på en resursdag eller liknande så att vi kunde spela in hela dagen. Sen behövde vi även vänta på att den hudvänliga färgen vi beställt skulle komma.
Men i helheten är jag ändå väldigt nöjd med resultatet, även fast det gick så snabbt i slutet!

Min del i skapandet utav filmen var att jag kom på idén och händelseförloppet i filmen, samt gjorde bildmanus och regisserade. Jag var även en av de tre som var med i filmen.
Jag hade gärna velat få filma eller redigera lite, då jag känner att jag skulle kunna lära mig mer utav det och få ut mer ur den här uppgiften. Jag tyckte dock att det var väldigt kul, även om jag inte fick testa på att filma eller redigera, och jag kände mig väldigt hemma i att bidra med idén och att regissera. Det hade också varit svårt ifall jag skulle filma, eftersom jag var i bild och dränkt i färg nästan hela tiden. Jag tycker att min grupp samarbetade och fördelade arbetet bra.

Jag känner dock att jag har lärt mig utav den här uppgiften, t.ex. lärde jag mig lite om att redigera och filma genom att iaktta Vincent och Albin medan de gjorde det. Jag har även lärt mig hur man gör stop-motion-aktigt när man filmar, och hur man på bra sätt kan ge intrycket av att färg växer fram på kroppen utan att det blir särskilt hackigt.

I efterhand kände jag att jag kan dra en koppling till introt till en av TV-serierna jag kollar på (Teen Wolf) där man ser en kvinna täckt av mörk färg/gyttja som drar med fingrarna över magen och sidan, vilket kändes likt den delen i vår konstfilm där jag drar med fingrarna över färgen i midjeområdet och smetar ut de röda gälarna. Jag känner också en likhet till the GazettE's musikvideo Guren som innehåller ett litet barn som har en vit klänning som sedan blir rödfläckad och hon börjar måla väggarna vita. Jag känner att videorna liknar varandra i hur de båda använder färg och måleri som ett sätt att representera känslor.

Läsuppgift #1

• Studera framsida och baksidestext. Beskriv omslaget och redogör för vilket intryck du får av boken. Reflektera även över vad du tror att boken kommer att handla om.
  Bokomslaget är väldigt mörkt, och bilderna på framsidan och baksidan visar båda samma ledsna flicka. De utländska mönstren på bokens omslag samt flickans slöjan visar att det har med en annan kultur än vår att göra.
  Baksidestexten berättar att det är en berättelse om författarens egen uppväxt, och att vi ska få följa henne genom livet efter 1979 då shahen störtades och den islamitiska revolutionen gick vinnande ur kampen.
  Baksidans text beskriver även att boken är skrämmande, skildrar verklighet, samt innehåller humor och kärlek.

• Läs 1/4 av boken och skriv därefter en kort sammanfattning av vad som hänt i boken. Svarar inledningen mot de förväntningar som du har?
  Boken börjar med en tre sidor lång sammanfattning utav Irans historia. Därefter tar boken en ordentlig start.
  Den första fjärdedelen berättar Marjane om sitt liv från och med 1979 under revolutionen, och sedan fram till då kungen avsattes och hur religionen tog över. Efter islams övertag berättar hon om hur Irak och Iran hamnade i krig.
  I boken läggs mycket fokus på den hårda verkligheten, och demonstationerna som skedde.

• Välj ut ett citat som du tycker är talande för det du har skrivit ovan. Presentera citatet och förklara varför just det är så talande.
  " - Här var jag, utan någon fast punkt i tillvaron... Kunde det bli värre?
     - Marji, spring ner i källaren! De bombar oss!!
     - Kriget hade börjat..."
  
  Jag valde detta citatet för att jag tycker att det sammanfattar känslan man har fått utav boken hittills; det verkar bara komma elände efter elände. Jag tycker även att citatet fångar den grymma verklighet som boken presenterar. 

• Beskriv något i bokens inledning som utmanar eller hindrar din läsning. Förklara även vad som krävs av boken för att oklarheterna ska redas ut.
  Början består utav tre sidor med Iransk och Persisk historia, vilket jag personligen tycker är tråkigt och jobbigt att behöva ploga igenom och gör att jag får en lite negativ syn på boken bara efter en sida. Detta skulle kanske kunna förhindras genom att inte vara extremt ingående på detta, eller kanske förklara under bokens gång i små doser.
  Förutom det så hade jag inga problem alls med läsningen. Jag fick direkt tycke för den och tycker mycket om den! Det var svårt att lägga ifrån sig den...

Innan Läsningen

Den som driver den här bloggen är Nellie i ES1A.

Tidigare har bloggen endast använts för uppgifter inom Medieproduktion och Estetisk Kommunikation, men nu ska den även användas för bokuppgiften i svenska.

För den här uppgiften har jag valt att läsa är Persepolis av Marjane Satrapi.

Att välja en bok var svårt då inget utav valen direkt föll mig i smaken, då jag brukar föredra böcker i stil med mina favoritböcker GONE, Battle Royale och Hungerspelen.

De sorters böcker jag gillar är då fulla utav spänning, ofta måttligt skrämmande, groteska, gärna ur ungdomars perspektiv och karaktärsingående. 

Jag hoppas dock att Persepolis kan väcka ett intresse, och jag tycker att det ska bli kul att läsa något som utspelar sig i en helt annan kultur än vad jag är van vid. Det är även intressant att det är en serieroman! Personligen så tycker jag mycket om serier, men då oftast  superhjälteserier. Jag har dock läst en volym utav en serieroman baserad på Män Som Hatar Kvinnor och den föll mig mycket i smaken!

Musikvideo

På medieproduktionen har vi under några veckor arbetet med en musikvideo.

Min grupp har gjort en video till klassikern Eye of the Tiger.

I vår video ville vi få fram en cool, euforisk, actionfilm liknande känsla. För att få fram den känslan har vi valt att filma ur många olika vinklar som vi växlar mellan så att det aldrig blir tråkigt, det händer alltid nytt. Vi har använt klassiska "coola" moves såsom att gänget går i en v-formation och är synkade, har solglasögon (som dramatiskt tas av vid mötet med tigern) och läderjackor. Vi har även använt diverse specialeffekter såsom en logga, explosioner, etc. Vi klippte även in tigern, som representerar en känsla och en inre demon i videon. 

Vi har använt texten till låten väldigt mycket för att förstärka känslan. T.ex. när de sjunger "face to face" är verkligen tigern och huvudkaraktären är ansikte mot ansikte, och när de sjunger "the eye of the tiger" så växlar bilden mellan inzoomningar på tigerns och huvudkaraktärens ögon. Huvudkaraktären börjar även hotfullt kisa.

För att sedan visa att huvudkaraktären inte klarar av tigern ensam så har vi valt att använda lite överdrivet skådespeleri. Huvudkaraktären har innan tagit av sig solglasögonen för att verka hotfull, men tar då på sig solglasögonen igen med en skrämd blick och springer iväg.

När huvudkaraktären springer iväg har vi valt att använda vag slowmotion på de sista stegen för att öka dramatiken.

I slutet, för att visa hur huvudkaraktären lyckas besegra sin inre demon (tigern) och blir starkare av det, så visar vi hur huvudkaraktären blir tigern. 

Videon blev ungefär som vi tänkt oss. Vi är väldigt nöjda, även om det självklart skulle kunnat vara mycket bättre. 

Mest nöjda är vi över scenerna med v-formationen, samt en viss scen i början då huvudkaraktären går och mimar och kameran sveper väldigt snyggt lite halvcirkelaktigt.

Vi är även väldigt nöjda med hur vi fick in känslan i videon. Det kändes verkligen dramatiskt, spännande, häftigt. Speciellt tufft blev det ju när v-formationen kom in, hur de går med huvudkaraktärerna en efter en och allting ser bara väldigt häftigt ut.

De specialeffekter vi använde tyckte vi även blev rätt så bra. Även om de kanske inte såg extremt professionella ut så matchade de även videon just för att de var så typiska, precis som vårt typiska coola beteende i videon.

Saker vi kunde gjort bättre är att fixa synkningen i början, då det blev lite i otakt. Vi hade även kunnat hålla på vår planering bättre, använda mer rörliga tigrar, samt inte tappa bort bildmanuset.

Det faktum att vi tappade bort bildmanuset gjorde att vi förlorade mycket tid på att göra om det.

Blogguppgift Liljevalchs

Förra veckan var vi på Liljevalchs Vårsalongutställning.
Där var det flera verk som fångade mitt intresse, men det verk jag valt att gå in djupare på är Regrets Collect Like Old Friends av Fatima Abelli Bifeldt.

Jag valde detta verket för att det fanns en historia bakom det, och det fick mig att tänka till.
I sitt verk har Bifeldt använt sig utav begagnade gosedjur som hon sedan färgat svarta och sytt ihop till en stor väv.
Tankarna som kommer till mig när jag ser verket är mörker, ondska, rök, demoner, förfall. Det känns som att konstnären försökt få fram hur det oskyldiga och glada liv man levt som barn enkelt kan övergå till ett mörkt och sorgligt liv. Barndom varar inte för alltid, efter ett tag måste man möta den hemska verkligheten.

Jag känner att jag kan koppla det här verket till Circle of Life av Susan Bergkvist, som har gjort ett bord utav använda hockeyklubbor.

Precis som Bifeldts verk fick det här verket mig att tänka till, då det finns en historia bakom materialet. Det är liksom inte bara ett bord gjort utav vanliga träbitar, det är ett bord gjort utav historia och liv, precis som Bifeldt vävt sitt verk utav barnminnen.

Ett annat verk jag känner en koppling till är I am the Artist av Max Grundell.

Detta verket är inget annat än en text där konstnären berättar hur han skickat in flera olika verk i olika namn, vilket fick mig att gå runt och tänka på det hela tiden medan vi var där. Även nu i efterhand kan jag finna mig själv med att fundera över det, vilket jag även gör med Bifeldts verk. Med Bifeldts verk funderar jag ibland om historien bakom alla de olika godedjuren; vilka de har tillhört, vad som hänt med ägaren, varför de slängts bort, etc. Med Grundells verk funderar jag mest över vilka utav verken som egentligen var hans. Var det hela utställningen? Var det inget? Skickade han ens in mer än den enskilda texten? Jag kommer aldrig få veta historien bakom något utav de här tre verken, och jag kommer säkert fundera över det under ett långt tag.

Estetisk Kommunikation: Anti-Reklam #2 Färdigt resultat

Efter att ha fotograferat måttbandet fotostudion, och testat olika ljus och vinklar, började jag redigeringen!

Jag ändrade kontraster, exponering, ljusstyrka, förstärkte skärpan, etc.

Jag redigerade även in ett citat ifrån Viktväktarnas hemsida samt deras slogan.

Så här ser mitt färdiga resultat ut:

Personligen är jag väldigt nöjd med mitt resultat, då jag fick fram den makabra, dystopiska och deppiga känslan jag ville ha.

Bilden går i vita och ljusa färger, vilket jag tycker får bilden att se väldigt "ren" ut.

Vitt används ofta för att visa renhet och bra saker, men personligen anser jag att de går att vända på buskapet i färgen för att få fram en mer makaber och sjuk känsla.

Jag tycker att den lite smutsvita färgen som dominerar min bild tar tankarna till sjukhus och mentalsjukhus, vilket jag tycker passar otroligt bra med bildens budskap.

Tanken med min antireklam var ju att väcka uppmärksamhet till hur lätt det är att få en ätstörning när man väl börjar banta och gå på dieter; hur lätt det är att det går överstyr, speciellt när man är i tonåren. Jag har personlig erfarenhet av detta, vilket är varför jag valde just det här ämnet. 

Mitt verk är väldigt simpel, men det är det som gör ett sådant stort intryck när man ser den tycker jag.

Jag ville att det ska vara som att få ett slag i ansiktet när man ser bilden, man ska rycka till, fatta, tänka till, vilket jag tycker att jag fått till rätt bra. 

Strypsnaran knutet av ett måttband ska representera hur viktbesattheten stryper en; det är som ett långsamt självmord. Jag tycker om kontrasten mellan Viktväktarnas citat och strypsnaran; "Starta året med en ny hållbar livsstil!" och sedan strypsnaran som liksom är som ett slut på livet.

Jag ville få lite samma känsla som Edvard Munch fångade i sina verk "Skriet" eller "Det Sjuka Barnet II" ; smala, rädda, desperata, skrikande. Även fast mitt verk och dessa två verk kan vara väldigt olika vid första anblick tycker jag ändå att man kan känna likheter mellan dem.

Fotografen Ivonne Thein's fotoserie "Zweiunddreissig kilo" ("Trettioåtta kilo"), där hon fotade sjukligt smala supermodeller i smärtsamma poser, känner jag även en liknelse till mitt verk i. Jag ser liknelser i hur både mitt och hennes verk använder ljusa och vita färger och fokusen ligger hos båda på att visa sanningen om ätstörningar och hur dagens media glorifierar smalhet och extremt synliga ben. 

En länk till denna bildserie är här:

http://www.ivonnethein.com/

(Klicka på länken "Zweiunddressig kili, 2008" i kolumnen till vänster och klicka sedan på "Next" för att bläddra igenom bilderna)

När jag sedan skulle sätta in bilden i en miljö jag besöker varje dag påväg till skolan blev det så här:

Jag valde att sätta in det på t-centralens perrong på en av reklamplatserna. En av anledningarna till just den här platsen är för att jag ofta ser reklamer för viktnedgång, eller reklamer med supersmala kvinnor, på den här platsen.

Bilden på perrongen har jag tyvärr inte tagit själv, eftersom jag inte hade tillgänglighet till en bra kamera just då.

I helhet är jag väldigt nöjd med mitt verk; jag fick fram det budskap jag ville ha och tycker att det ser snyggt ut. Det är faktiskt ingenting jag vill ändra på, förutom att jag gärna hade fotat bilden på t-centralens perrong själv. 

Estetisk Kommunikation: Anti-Reklam #1 Idé & Skisser

Till min anti-reklam ville jag göra något som skulle ge ett starkt intryck på beskådaren. Jag ville även göra något som jag kände personligt för, då det brukar resultera i att jag är mer passionerad i mitt arbete.

Jag fick snabbt en idé till vad jag ville göra en anti-reklam för; dieter.

Första tanken var 5:2 dieten då man äter normalt i fem dagar och sedan svälter sig i två dagar. Jag tycker det är helt sjukt; förstår folk inte hur grova anlag till ätstörningar det ger? 

Jag gjorde lite olika skisser för en antireklam mot 5:2 dieten och testade även att göra olika skisser för det välkända vikt- och dietprogrammet Viktväktarna. Viktväktarna har setts mycket på diverse reklamer på senaste tiden, vilket gör att de flesta vet vad det är.

Här är mina skisser:

Jag hade svårt att välja vilken av mina skisser jag skulle genomföra, men efter att ha resonerat ett tag valde jag den med ett måttband knutet som en strypsnara.

Jag valde den för att jag tycker att den ger väldigt stor impakt även om den är simpel. 

Jag planerar att fota det mot en vit vägg där den är i högra hörnet. Den vita väggen ska bidra till intrycket man ska få av bilden. Det ska nästan bli lite utav en sjukhuskänsla.

Bredvid måttbandet kommer jag att redigera in ett citat från viktväktarnas hemsida där de uppmanar folk att gå med i viktväktarna. Under måttbandet ska jag sätta in Viktväktarnas logga.

Sedan när jag ska sätta in min anti-reklam som streetart på ett ställe som jag går förbi varje dag till skolan ska jag redigera in den på en reklamtavla nere vid t-centralens perrong.