Vårt senaste projekt i estetisk kommunikation har varit att göra en konstfilm med temat måleri.
När vi fick uppgiften fick jag direkt en idé, och när jag lade fram den för min grupp nappade de direkt.
Idén innebar att vi skulle visa känslor med färg och metaforer, och hur en persons ilska och negativa energi lätt kan påverka andra samt hur positiv energi kan göra detsamma.
Videon börjar då med att tre vitklädda personer står på en rad bredvid varandra. Den längst till höger är täckt i gröna virvlar och har ett hjärta målat på bröstet; den representerar positiv energi.
Den längst till höger börjar sedan gradvis täckas utav svart färg och genomgår en evolution till ett monster; den representerar då den negativa energin. Efter förvandlingen är avslutad lägger den en hand mot den i mitten (som fortfarande är neutral) och utifrån handen sprider det sig mörk färg på den "neutrala". Den neutrala genomgår samma evolution till ett monster. Den är smittad med den negativa energin.
Precis när den positiva energin ska bli smittad med den negativa, lägger den positiva en hand på den negativa i mitten och den negativa i mitten överflödas med positiv energi istället. Samma sak händer med den som först blev ett monster, men den vill inte riktigt eftersom det är så frestande att hålla kvar vid ilska, men i slutet blir den även övertagen av den positiva energin.
Temat i filmen skulle vara gränsöverskridande kombinerat med måleri. Detta fick vi in i videon genom hur man går över någons gräns när man påverkar en annan med sina känslor, och måleriet fick vi in med hur vi målade oss till monster.
I början planerade vi att sätta upp stora papper eller tygbitar som väggar mellan personerna, så att det bokstavligt talat blev gränser, men vi lyckades inte få upp några "väggar" i slutändan.
Personligen är jag väldigt nöjd med övergångarna till monster. Det ser groteskt och snyggt ut, och effekterna vi lade till vid redigeringen får det att se väldigt bra ut.
Jag är även nöjd med hur det i slutresultatet ser ut som att jag blir nöjd av att ha den svarta färgen (ilskan, negativ energi) rinnandes över mig. Egentligen skulle jag sett neutral ut, men när vi spelade in råkade jag le för att känslan av färgen var så speciell. Men i slutändan tyckte jag att det ser bra ut, eftersom det stärker faktumet att jag är motvillig till att bli övertagen av positiv energi i slutet. Det bevisar liksom ytterligare hur det ibland är frestande att hålla kvar vid ilska och negativa känslor.
Slutet blev tyvärr väldigt hetsat på grund utav tidsbrist, och det är någonting vi gärna hade velat göra bättre. Vi kom igång rätt sent med att filma eftersom vi behövde filma allt i samma vända och behövde vänta på en resursdag eller liknande så att vi kunde spela in hela dagen. Sen behövde vi även vänta på att den hudvänliga färgen vi beställt skulle komma.
Men i helheten är jag ändå väldigt nöjd med resultatet, även fast det gick så snabbt i slutet!
Min del i skapandet utav filmen var att jag kom på idén och händelseförloppet i filmen, samt gjorde bildmanus och regisserade. Jag var även en av de tre som var med i filmen.
Jag hade gärna velat få filma eller redigera lite, då jag känner att jag skulle kunna lära mig mer utav det och få ut mer ur den här uppgiften. Jag tyckte dock att det var väldigt kul, även om jag inte fick testa på att filma eller redigera, och jag kände mig väldigt hemma i att bidra med idén och att regissera. Det hade också varit svårt ifall jag skulle filma, eftersom jag var i bild och dränkt i färg nästan hela tiden. Jag tycker att min grupp samarbetade och fördelade arbetet bra.
Jag känner dock att jag har lärt mig utav den här uppgiften, t.ex. lärde jag mig lite om att redigera och filma genom att iaktta Vincent och Albin medan de gjorde det. Jag har även lärt mig hur man gör stop-motion-aktigt när man filmar, och hur man på bra sätt kan ge intrycket av att färg växer fram på kroppen utan att det blir särskilt hackigt.
I efterhand kände jag att jag kan dra en koppling till introt till en av TV-serierna jag kollar på (Teen Wolf) där man ser en kvinna täckt av mörk färg/gyttja som drar med fingrarna över magen och sidan, vilket kändes likt den delen i vår konstfilm där jag drar med fingrarna över färgen i midjeområdet och smetar ut de röda gälarna. Jag känner också en likhet till the GazettE's musikvideo Guren som innehåller ett litet barn som har en vit klänning som sedan blir rödfläckad och hon börjar måla väggarna vita. Jag känner att videorna liknar varandra i hur de båda använder färg och måleri som ett sätt att representera känslor.
