Inspiration Konstnär: WIP #1

Direkt när vi fick höra om uppgiften visste jag exakt vad jag skulle göra och vilken konstnär jag skulle välja.

Jag valde the GazettE; mitt favoritband sen flera år.

Jag började direkt skissa på ett bild inspirerad av deras senaste singel FADELESS samt en photoshoot som sångaren, Ruki, hade i samband med singeln och deras senaste koncept "Malformed Beauty"

Min första skiss för mitt eget verk ser ut så här:

Jag har lite ändringar och idéer jag ska göra när jag verkligen sätter igång.

Jag vill helst göra mitt verk i akryl, men det skulle även funka med bara blyerts.

Men helst akryl.

Moodboard

Med min moodboard ville jag sammanfatta min image på sociala medier. Det skulle bli som en samling av saker jag lägger upp, samt ha Gyaru (Stilen jag har) och Harajuku (Modegata i Tokyo där många stilar, inklusive Gyaru, haft sitt ursprung) imagen. 

Jag ville inkludera lite av mina inspirationer, så jag tog med ögonen från en Gyaru model och live DVDer av mitt favoritband the GazettE. 

Mest så skriver jag om mode och lägger upp bilder på mina outfits och sminkningar, därav polaroidbilderna som ska föreställa typiska instagram bilder. För att framhäva att jag är väldigt aktiv på nätet, vilket jag kunde gjort bättre, valde jag att lägga dit en pratbubbla med texten "New blogpost up tonight!" vilket är något jag ofta skriver på t.ex. twitter om jag vet att jag ska blogga senare. Jag hoppades även att polaroid/instagram bilderna skulle framhäva att jag är aktiv. 

I nedersta hörnet har jag logotyperna till medierna jag använder mest. Jag hoppas på att instagram/polaroid bilderna framhäver att jag är mest aktiv på instagram.

Jag skriver även mycket om musik på nätet, och valde därför att ta med en bas, då jag själv spelar bas, och musiknoter, samt GazettE live DVDerna.

I översta hörnet har jag mitt användarnamn NerikoDono i både japanska tecken, för att visa att jag inspireras mycket av Japanskt mode och kultur, och med vanliga bokstäver. 

Min moodboard innehåller mycket rosa och glitter, vilket är typiskt Gyaru och Harajuku.

WIP: Moodboard "Mitt Sociala Medie Jag"

Vi fick uppgiften att göra en moodboard i photoshop som skulle uttrycka vem man är på nätet. 

Så fort jag läst igenom instruktionerna till uppgiften fick jag upp en ungefärlig bild i huvudet på vad jag ville göra.

Då jag själv är väldigt aktiv på nätet, ville jag göra en moodboard som på något sätt sammanfattar det jag framhäver på t.ex. Instagram och Blogspot. Jag ville att det skulle bli som något jag skulle kunna tänkas lägga upp, till och med. 

Jag skissade upp en rätt så slarvig bild som en grundtanke innan jag satte igång och letade penslar på internet.

På min tanke-skiss ser vi fyra polaroidbilder, mitt användarnamn på internet skrivet i japanska tecken, ett par ögon med sminkningen jag använder, smink, halsen på en bas, GazettE live DVDer, ett par lösögonfransar, logotyperna till de medier jag använder och diverse detaljer såsom ett kyssmärke och ett par hjärtan.

På en av våra 3-timmars lektioner utvecklade jag och gjorde om min grundidé medan jag höll på i photoshop. Vissa saker bytte jag ut, vissa saker fick byta plats, helt nya saker lades till etc.

Jag blev i stort sett klar. Sedan tänkte jag dock på en liten detalj och kom fram till att byta ut en av bilderna nästa lektion. 

Blogginlägg #1: Pop Konst

Min tolkning utav tre verk från Moderna Museets Pop Konst utställning

Verket jag har valt att arbeta främst med är Smoker Banner, 1971, av Tom Wesselmann.

Jag valde det här verket för att jag tycker att om sättet det är gjort på, det påminner mig om superhjälte serier vilket ligger mig mycket varmt om hjärtat.
   Jag tycker även att verket är vackert i sig. Verket är enkelt, har inte mycket skuggor, läpparna och röken är fylliga och har inte mycket skarpa kanter. Det är en mjuk bild på ett sätt.
   Jag själv, precis som Wesselmann, har en svaghet för läppar vilket kanske är varför jag dras så mycket till det här verket. Jag älskar just den positionen som läpparna är i på bilden; aningen särade och med tänderna framstickande. Jag tycker det är en väldigt attraktiv framställning utav ett par läppar.
   En annan sak som tilltalar mig är cigaretten hon har mellan läpparna. Många idag instämmer att om folk håller i en cigarett blir de tio gånger mer attraktiva. Jag måste säga att jag håller med, och cigaretten samt röken som sipprar ut genom kvinnans läppar gör hela bilden ännu mer attraktiv.
   Sen tycker jag även att cigarettrök på bilder så här kan vara väldigt vackert. Det ger en lite mystisk, molnig, sensuell och ”farlig” känsla, samtidigt som det lägger ett lugn över bilden.
   Jag älskar hela det här verket, det finns inget med det som jag ogillar. Jag skulle definitivt vilja ha det här verket på min vägg.
   Ett annat verk, som jag märkte hade många liknande aspekter, som jag inte skulle ha något emot att hänga upp i mitt hem är La Sheer, 1968, av Allen Jones.

Precis som Smoker Banner har det här verket sensuella drag över sig, och innehåller motiv som anses attraktiva; kvinnoben, stay-ups, strumpeband och höga klackar. Faktum är att den här bilden inte innehåller någonting annat än just detta. Kvinnans kropp tar slut efter de attraktiva strumpebanden tar slut. Detta, precis som röken på Smoker Banner, gör bilden lite mystisk. Och, enligt mig, så gör mystisk de här två verken ännu mer attraktiva.

   De flesta verken under den sektionen av utställningen där jag hittade de här två verken föll mig i smaken, förutom ett som jag faktiskt tyckte var gräsligt. Detta verk var dock intressant att fundera lite över.
   Det verket var Chair, 1969, även detta av Allen Jones

Det här verket tilltalar mig inte lika mycket på grund av kvinnans obskyra position. Jag tycker inte heller om håret, som inte är det minsta attraktivt utav bara ser plastigt och dåligt klippt ut, och den glansiga dock huden.
   Hela verket stinker kvinnoförtryck; det är tydligt då det är en kvinna i nästan inga kläder, och de hon har är små, sensuella och i glansigt läder, hon är sexuellt positionerad och som pricken över i:et är hon omgjord till en stol att sitta på.
   Det var mitt första intryck, men när jag funderade lite insåg jag att det här verket mycket väl kunde vara en parodi på kvinnosituationen. Ett hånande mot hur vi faktiskt förtrycker kvinnor. En ögonöppnare.
   Det här verket ser jag dock, som sagt, inte som lika attraktivt som de andra jag pratat om. Jag tror att detta kan ha med saknandet av mystiken och det konstnärliga som de andra hade (Nej, jag tycker inte verket Chair är särskilt konstnärligt). Chair är ett tydligt och nästan simpelt verk där man ser nästan allt. Jag ser ingen mystik eller någonting som verkligen tilltalar mig, förutom tankesättaren man får, som de andra två verken gjorde.