Blogginlägg #1: Pop Konst

Min tolkning utav tre verk från Moderna Museets Pop Konst utställning

Verket jag har valt att arbeta främst med är Smoker Banner, 1971, av Tom Wesselmann.

Jag valde det här verket för att jag tycker att om sättet det är gjort på, det påminner mig om superhjälte serier vilket ligger mig mycket varmt om hjärtat.
   Jag tycker även att verket är vackert i sig. Verket är enkelt, har inte mycket skuggor, läpparna och röken är fylliga och har inte mycket skarpa kanter. Det är en mjuk bild på ett sätt.
   Jag själv, precis som Wesselmann, har en svaghet för läppar vilket kanske är varför jag dras så mycket till det här verket. Jag älskar just den positionen som läpparna är i på bilden; aningen särade och med tänderna framstickande. Jag tycker det är en väldigt attraktiv framställning utav ett par läppar.
   En annan sak som tilltalar mig är cigaretten hon har mellan läpparna. Många idag instämmer att om folk håller i en cigarett blir de tio gånger mer attraktiva. Jag måste säga att jag håller med, och cigaretten samt röken som sipprar ut genom kvinnans läppar gör hela bilden ännu mer attraktiv.
   Sen tycker jag även att cigarettrök på bilder så här kan vara väldigt vackert. Det ger en lite mystisk, molnig, sensuell och ”farlig” känsla, samtidigt som det lägger ett lugn över bilden.
   Jag älskar hela det här verket, det finns inget med det som jag ogillar. Jag skulle definitivt vilja ha det här verket på min vägg.
   Ett annat verk, som jag märkte hade många liknande aspekter, som jag inte skulle ha något emot att hänga upp i mitt hem är La Sheer, 1968, av Allen Jones.

Precis som Smoker Banner har det här verket sensuella drag över sig, och innehåller motiv som anses attraktiva; kvinnoben, stay-ups, strumpeband och höga klackar. Faktum är att den här bilden inte innehåller någonting annat än just detta. Kvinnans kropp tar slut efter de attraktiva strumpebanden tar slut. Detta, precis som röken på Smoker Banner, gör bilden lite mystisk. Och, enligt mig, så gör mystisk de här två verken ännu mer attraktiva.

   De flesta verken under den sektionen av utställningen där jag hittade de här två verken föll mig i smaken, förutom ett som jag faktiskt tyckte var gräsligt. Detta verk var dock intressant att fundera lite över.
   Det verket var Chair, 1969, även detta av Allen Jones

Det här verket tilltalar mig inte lika mycket på grund av kvinnans obskyra position. Jag tycker inte heller om håret, som inte är det minsta attraktivt utav bara ser plastigt och dåligt klippt ut, och den glansiga dock huden.
   Hela verket stinker kvinnoförtryck; det är tydligt då det är en kvinna i nästan inga kläder, och de hon har är små, sensuella och i glansigt läder, hon är sexuellt positionerad och som pricken över i:et är hon omgjord till en stol att sitta på.
   Det var mitt första intryck, men när jag funderade lite insåg jag att det här verket mycket väl kunde vara en parodi på kvinnosituationen. Ett hånande mot hur vi faktiskt förtrycker kvinnor. En ögonöppnare.
   Det här verket ser jag dock, som sagt, inte som lika attraktivt som de andra jag pratat om. Jag tror att detta kan ha med saknandet av mystiken och det konstnärliga som de andra hade (Nej, jag tycker inte verket Chair är särskilt konstnärligt). Chair är ett tydligt och nästan simpelt verk där man ser nästan allt. Jag ser ingen mystik eller någonting som verkligen tilltalar mig, förutom tankesättaren man får, som de andra två verken gjorde.