Inspiration Konstnär: Färdigt

Mitt färdiga verk ser ut så här:

Jag är inte 100% nöjd med det. Jag känner att jag inte gjorde det lika snyggt som jag hade kunnat. Hakan blev för lång, ansiktet för konstigt, halsen för tjock, etc...
Förutom att jag blev missnöjd med kvinnans proportioner så tycker jag ändå att det blev helt ok. Jag fick igenom den känslan jag ville (anser jag), och jag blev nöjd med den rödaktiga skuggningen.

På ett sätt ångrar jag lite att jag valde att göra detta verk och inte Suicide Circus verket, eftersom jag känner att jag hade fått till en snyggare bild då jag är bättre på att rita helkropp. Egentligen så ville jag göra Suicde Circus, då det hade varit roligare för mig att måla och sådana kroppsbilder brukar se väldigt bra ut i akryl, men jag tog detta verket för att det kändes som att det var "djupare" på något sätt. 

Med min tolkning ville jag få fram känslan som finns i låten (FADELESS).
Låten har en mörk känsla. Den handlar om ett förhållande där den ena beskrivs som fjärilen och den andre som spindeln. Spindeln har fjärilen i ett hjärngrepp, men fjärilen märker det inte ens förrän den faller och då vill sprida sina vingar. Fjärilen är kvävd av spindeln, personligheten tynar bort och allt som är kvar är deras "kärlek". I slutändan väljer fjärilen att fortsätta vara blind och ge  hela sig själv till spindeln.
För att få fram en mörk och dystopisk känsla valde jag att endast använda färgerna röd, svart och blå på kvinnan (och så klart beige till huden...). Dessa färger är mörka, och ljust färgen röd förmedlar två saker jag vill få fram; passion/kärlek och blod/smärta.
Skuggorna går enbart i rött. Detta ger bilden en lite läskig och obehaglig känsla. Hela bilden blir lite som en mörk stämpel.
Håret är långt och svart, ramar in hennes ansikte och smälter nästan in med fjärilarna.
Fjärilarna är där för att kvinnan på bilden är fjärilen. Fjärilarna är lite som hennes samvete, de är överallt och ber henne om att kämpa emot spindel och ta sig ur det, men kvinnan är helt oberörd av fjärilarna som svärmar hennes ansikte. Hennes ögon är svarta, för hon är blind för vad som händer.
Under hennes ena öga spricker huden upp. Det är metafor för hur hennes personlighet tynar bort under spindelns grepp.
Hon blöder näsblod, men ler ändå. Detta är för att hon skadas uppenbarligen av det som händer, det är smärtsamt, det är ohälsosamt, inte bra; men hon ler ändå för hon tror att allt kan bli bra. Hon har varit i situationen så länge nu, att hon börjat tro att det är normalt, att hon har det bra. Så hon ler igenom smärtan.
Ovanför hennes huvud står ordet "DARLING" i "blod". Jag skrev det ovanför av två anledningar:

1. I låten sjunger de upprepade gånger "My darling"
2. För att på något sätt visa att det har med ett förhållande att göra.

Att ha med ordet Darling ovanför henne gör att det blir lite som en stämpel, och man får en känsla av att hon ser tvingad ut. Och det är hon ju. Hon är spindelns "darling". 

Jag valde att arbeta med akryl för att det är ett material som jag tycker om att jobba med. Jag tycker det är väldigt kul att skugga med akryl. Att rita surrealistiska, smått skräckinjagande, helkroppsbilder med akryl är helt underbart! Man kan få till många obehagliga drag i bilder med akryl, och jag ville ha en skräckinjagande känsla över bilder så det passade mig finfint!

Jag hade lite olika funderingar kring hur jag skulle göra. Jag hade några olika skisser (Som jag redovisat i tidigare inlägg), och även några idéer som jag inte skissat ner på papper. T.ex. så hade jag gärna gjort en låt med mitt band ifall jag haft mer tid, eller kanske gjort en sminkning inspirerad av låten, eller en serie med foton? I efterhand så är det många saker jag hade velat göra, och jag hoppas att vi får fler liknande uppgifter så jag får göra åtminstone några fler av mina idéer.

Jag är nog mest nöjd med näsblodet och de röda skuggorna. Jag gillar även hur "DARLING" ger bilden ett helt annat djup än om det inte varit där.