Efter att ha fotograferat måttbandet fotostudion, och testat olika ljus och vinklar, började jag redigeringen!
Jag ändrade kontraster, exponering, ljusstyrka, förstärkte skärpan, etc.
Jag redigerade även in ett citat ifrån Viktväktarnas hemsida samt deras slogan.
Så här ser mitt färdiga resultat ut:
Personligen är jag väldigt nöjd med mitt resultat, då jag fick fram den makabra, dystopiska och deppiga känslan jag ville ha.
Bilden går i vita och ljusa färger, vilket jag tycker får bilden att se väldigt "ren" ut.
Vitt används ofta för att visa renhet och bra saker, men personligen anser jag att de går att vända på buskapet i färgen för att få fram en mer makaber och sjuk känsla.
Jag tycker att den lite smutsvita färgen som dominerar min bild tar tankarna till sjukhus och mentalsjukhus, vilket jag tycker passar otroligt bra med bildens budskap.
Tanken med min antireklam var ju att väcka uppmärksamhet till hur lätt det är att få en ätstörning när man väl börjar banta och gå på dieter; hur lätt det är att det går överstyr, speciellt när man är i tonåren. Jag har personlig erfarenhet av detta, vilket är varför jag valde just det här ämnet.
Mitt verk är väldigt simpel, men det är det som gör ett sådant stort intryck när man ser den tycker jag.
Jag ville att det ska vara som att få ett slag i ansiktet när man ser bilden, man ska rycka till, fatta, tänka till, vilket jag tycker att jag fått till rätt bra.
Strypsnaran knutet av ett måttband ska representera hur viktbesattheten stryper en; det är som ett långsamt självmord. Jag tycker om kontrasten mellan Viktväktarnas citat och strypsnaran; "Starta året med en ny hållbar livsstil!" och sedan strypsnaran som liksom är som ett slut på livet.
Jag ville få lite samma känsla som Edvard Munch fångade i sina verk "Skriet" eller "Det Sjuka Barnet II" ; smala, rädda, desperata, skrikande. Även fast mitt verk och dessa två verk kan vara väldigt olika vid första anblick tycker jag ändå att man kan känna likheter mellan dem.
Fotografen Ivonne Thein's fotoserie "Zweiunddreissig kilo" ("Trettioåtta kilo"), där hon fotade sjukligt smala supermodeller i smärtsamma poser, känner jag även en liknelse till mitt verk i. Jag ser liknelser i hur både mitt och hennes verk använder ljusa och vita färger och fokusen ligger hos båda på att visa sanningen om ätstörningar och hur dagens media glorifierar smalhet och extremt synliga ben.
En länk till denna bildserie är här:
http://www.ivonnethein.com/
(Klicka på länken "Zweiunddressig kili, 2008" i kolumnen till vänster och klicka sedan på "Next" för att bläddra igenom bilderna)
När jag sedan skulle sätta in bilden i en miljö jag besöker varje dag påväg till skolan blev det så här:
Jag valde att sätta in det på t-centralens perrong på en av reklamplatserna. En av anledningarna till just den här platsen är för att jag ofta ser reklamer för viktnedgång, eller reklamer med supersmala kvinnor, på den här platsen.
Bilden på perrongen har jag tyvärr inte tagit själv, eftersom jag inte hade tillgänglighet till en bra kamera just då.
I helhet är jag väldigt nöjd med mitt verk; jag fick fram det budskap jag ville ha och tycker att det ser snyggt ut. Det är faktiskt ingenting jag vill ändra på, förutom att jag gärna hade fotat bilden på t-centralens perrong själv.
No comments:
Post a Comment