Blogguppgift Liljevalchs

Förra veckan var vi på Liljevalchs Vårsalongutställning.
Där var det flera verk som fångade mitt intresse, men det verk jag valt att gå in djupare på är Regrets Collect Like Old Friends av Fatima Abelli Bifeldt.

Jag valde detta verket för att det fanns en historia bakom det, och det fick mig att tänka till.
I sitt verk har Bifeldt använt sig utav begagnade gosedjur som hon sedan färgat svarta och sytt ihop till en stor väv.
Tankarna som kommer till mig när jag ser verket är mörker, ondska, rök, demoner, förfall. Det känns som att konstnären försökt få fram hur det oskyldiga och glada liv man levt som barn enkelt kan övergå till ett mörkt och sorgligt liv. Barndom varar inte för alltid, efter ett tag måste man möta den hemska verkligheten.

Jag känner att jag kan koppla det här verket till Circle of Life av Susan Bergkvist, som har gjort ett bord utav använda hockeyklubbor.

Precis som Bifeldts verk fick det här verket mig att tänka till, då det finns en historia bakom materialet. Det är liksom inte bara ett bord gjort utav vanliga träbitar, det är ett bord gjort utav historia och liv, precis som Bifeldt vävt sitt verk utav barnminnen.

Ett annat verk jag känner en koppling till är I am the Artist av Max Grundell.

Detta verket är inget annat än en text där konstnären berättar hur han skickat in flera olika verk i olika namn, vilket fick mig att gå runt och tänka på det hela tiden medan vi var där. Även nu i efterhand kan jag finna mig själv med att fundera över det, vilket jag även gör med Bifeldts verk. Med Bifeldts verk funderar jag ibland om historien bakom alla de olika godedjuren; vilka de har tillhört, vad som hänt med ägaren, varför de slängts bort, etc. Med Grundells verk funderar jag mest över vilka utav verken som egentligen var hans. Var det hela utställningen? Var det inget? Skickade han ens in mer än den enskilda texten? Jag kommer aldrig få veta historien bakom något utav de här tre verken, och jag kommer säkert fundera över det under ett långt tag.